Psykologiska hinder

Att gå ner i vikt handlar inte bara om att börja äta rätt och motionera. Man måste också ändra sitt tankesätt och ibland kan det vara svårast.

Viktnedgång kan tära väldigt mycket på psyket. Det är inte ovanligt att bli deprimerad när man börjar gå ned i vikt. Oftast handlar det om att man satt för höga mål och blir deprimerad när man inte uppnått dem inom en viss tidsperiod. Det är exempelvis inte realistiskt att gå ner fem kilo på en vecka om man inte arbetar stenhårt flera timmar om dagen.

Vissa känner att det finns en psykologisk spärr som hindrar en från att följa sin egen plan. Det finns dem som saboterar för sig själv fastän de inte vill. Där kan det finnas anledningar som ligger begravda långt nere i deras tankar om dem själv och sitt värde. I sådana stunder kan det vara bra att få prata med någon, gärna någon professionell. En bra terapeut har som uppgift att lyssna och hjälpa personen bryta dåliga mönster och hitta en bra väg att gå.

Det finns några klassiska misstag som kan göra att man tappar modet. Att sätta för höga mål är ett av dem. En annan är att hela tiden jämföra sig med andra. Vi har olika kroppar och förutsättningar. Man ska inte hänga upp sig på att få någon annans kropp. Slutmålet måste vara att börja älska sin egen kropp, inte någon annans.

Man måste också stålsätta sig och inte tappa modet om det står stilla på vågen fastän man har gjort allting rätt. Under en viktnedgång kommer man att stöta på platåer och det är helt normalt.

Men den största boven är nog hur lätt man ger upp vid minsta motgång. Har man ätit en kaka börjar man genast tänka att man redan har fuskat och kan lika gärna tömma kakfatet. Och sedan skapas en ond spiral som leder en tillbaka till originalvikten. Alla ska vara medvetna om att det är okej att fuska. Ät kakan och känn ingen ångest för nästa dag är allt som normal igen och viktnedgången fortsätter som planerat.